03 dec Få fotfäste för ett aktivt förändringsarbete: Segla tillsammans!
Efter det första resonemanget om en lyckad förändringsresan är det dags för att kika närmare från det inre perspektivet: Hur var starten? Tillbaka till rutan ett…
Förvirringen och osäkerheten var stor i början. Vad kommer jag att möta? Vad ska jag göra? Klara jag av detta?
Både tankarna och känslorna var milt sagt gungiga. Det hör till och får ha sin plats – ett tag.
Men hur komma över det? Hur hitta ett första fotfäste för att kunna gå vidare och kunna tänka på målsättning och möjligheter?
Avgörande i denna fasen var föga iögonfallande: Reskamraten.
Att inte resa ensam och att känna närvaro och uppmärksamhet ger båda trygghet – och klarhet.
Vad är det magiska som kamraten egentligen gör?
Lyssna. Att få delar det som jag ha i både hjärnan och hjärtat. I början var det viktigt att kunna prata av sig.
En sida är att inte känna sig ensam – att det inte är bara jag som står inför förändringens utmaningar.
En annan sida är att förändrings förvirring börjar klarna när vi sätter ord på tankarna för att prata högt med vårt reskamrat.
Hålla tyst. Att kunna lita på att de som delas stannar mellan oss. Jag får vara som jag är här och nu. Tänka, prata och känna ofiltrerat och oborstat. Att hålla tyst gäller både gentemot andra men också mellan oss. Värderingar, tips eller råd – det behövs under resan också, men att be om råd är en annan kapitel.
Hur hitta jag en reskamrat?
En coach är i första hand en professionell konfidentiell lyssnare som tillför lite struktur med bara frågor som hjälper dig att ordna tankarna. Ett bra alternativ om du snabbt behöver ta ett steg ur förvirringen.
En hund är ett bra kompletterande alternativ. Konfidentiell lyssnare till 100% och en mycket enklare tillgång, men strukturen måste du hitta själv. Jag gick många långa promenader….
Jag hade både förmånen och äran att ha en underbar fru och vänner som ställde upp som reskamrater.
Bland annat vårt ”Lunch Club” på jobbet med en kärna av jobb-bästisar och kompisen under båtbyggande (och andra aktiviteter).
Att få en kamrat är också att vara en kamrat. Att möta kamratens utmaningar ger ett bra tillfälle att blir bättre. För min del var det svårt i början att medge min förvirring och att inte ens ha någon konkret fråga. Just nu jobbar jag nu med att hålla längre fokus på att lyssna och på att stå emot frestelsen att ge råd om jag inte blir tillfrågad.
Viktigaste av allt: ”Det som sades i båten stannar kvar i båten”.
Tack Martina, Niclas, Micke, Peter, Dodona, David, Andreas, Inger och Cisco!
- Vilken roll har reskamraterna för dig när du står inför förändringar?
- Vad ser du som en utmaning för att få en reskamrat?
- Och vilka utmaningar innebär det att vara reskamrat?
Lämna gärna dina synpunkter, funderingar. Gemensam få vi fotfästen när den behövs.